onsdag 25 november 2009

Bordeaux, bordeaux

Nyligen bjöds på god middag hos lika goda vänner. Hjortstek med potatis, palsternackspurré och svampsås stod på menyn. Jag skulle bidra med vinet. Vad dricka till detta veritabla vidunder? Bejoulais? Pinot? Sådana tankar slogs snabbt ur hågen. Här krävdes tyngre grejer! Ett ypperligt tillfälle att korka ur ett par flaskor Bordeaux! Vid ett besök på systembolagets vinkällarbutik i Malmö i augusti gjorde jag en lycklig upptäckt. Undanskuffad i ett hörn med flera andra stackars singelbuteljer hittade jag en flaska 1995 Château Lascombes. En femhundring kändes helt klart överkomligt och så vällagrade flaskor hittar man sällan på monopolet, så det var ett givet köp. En del annat smått och gott råkade också trilla ner i korgen. Det är väldigt vad hyllorna på bolaget kan luta...

Nå, vi behövde en flaska till, om inte annat för jämförelsens skull. 2005:orna är ju inte färdiga än på länge, men ett första smakprov vore intressant. 2005 Château Mazeyres fick följa med på middag. Hur står sig en hormonstinn ungtupp av god årgång mot en mer mogen gentleman?

1995 Château Lascombes
Färgen uppvisar klar mognad med kant åt det tegelröda hållet. Doften är riktigt bra med kvardröjande frukt, lite charktoner,  lite fat och en fin inlindad blommighet. Med tiden lite  peppar, tobak, lakrits och faktiskt en del mineraltoner. I munnen en silkig mogen känsla med avrundade tanniner och en del fruktsötma. Lagom mängd syror. Helt klart moget men med krafter kvar. Ingen riktig slugger utan mer elegant klassisk Bordeaux. Medellång eftersmak som tenderar att bli lite torr. Trots det riktigt gott. Mumma! 92-93 pts.

2005 Château Mazeyres
Nu är det andra bullar. Borta är den inlindade lena känslan. Här är det handskarna av direkt. Färgen är blålila och mycket mörk. I näsan peppar, lakrits, mörk frukt och en hel del blyertspenna. Nästan överväldigande efter att ha varit rätt sluten första minuterna. Med lite ytterligare luftning lungnar det hela ned sig en aning igen och fram träder en del bäriga och örtiga toner med lite grönt stjälkigt inslag. I munnen  rejäla tanniner förstås och mer av samma saker som i doften. Mat är ett måste! Mest dominerande är peppar, fat och kondenserade mörka bär: björnbär, svarta vinbär, blåbär. En del sötma men det dominerande intrycket är stram kraft som skulle behöva ett par år till i flaskan, allra minst. Fast det visste vi ju redan. Gott är det ändå, men ingen riktig match för Lascombes. 89 pts.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar