måndag 28 december 2009

Julport!

Portvin hör på något sätt den mörka årstiden till.. De senaste dagarna har bjudit på två varianter. Min far har sedan många år en liten samling vintage port och i år lyckades jag övertala honom att dra korken ur en av flaskorna. Vi valde mellan två vintage från 1980, Grahams och Smith Woodhouse. Valet föll slutligen på Grahams. Efter ett par timmar i stående ställning satte jag skruven i korken, men ack och ve! Den usla barkbiten gick av på mitten. Nytt försök. Försiktigt skruvande i biten som satt kvar i halsen, sedan ännu försiktigare drag. Djup tillfedställelse när den resterande delen av korken kom upp ur flaskan övergick snabbt i lika djup förtvivlan. Korken var i ett bedrövligt skick. Smulades sönder omedelbart! Hur var det med innehållet? Var det bara ättika kvar i flaskan? En första sniff direkt från flaskhalsen verkade ok, men helt säkra blev vi först när vinet var i glasen. Ingen korkdefekt!

Grahams Vintage Port 1980  är mörkt rött till färgen med möjligen en antydan till mognad i kanten. Doften är initialt lite torr och dammig, men efter luftning komer massor med frukt; björnbär, dadlar, fikon. Succesivt kommer lite kryddor och tillför större komplexitet, men framför allt utvecklas frukten mer och mer. I munnen samma känsla, initialt lite knuten men efter hand mer frukt. Lång eftersmak. Fantastiskt gott! Vinet uppvisar begynnande mognad men är förvånandsvärt fräch och tål säkert ytterligare tio års lagring. Halva flaskan sparades till dagen efter och var då ännu bättre! Vi dekanterade inte vinet och lät det lufta någon timme i flaskan efter att korken drogs, vilket med facit i hand var för lite. Jag skulle rekommendera kanske ett dygns luftning i flaskan, eller minst ett par timmars dekantering. 92 stabila poäng blev det i alla fall!


Någon dag senare provades Offley Cachucha, ett vitt NV vin. I doften honung, fikon och russin. Vax, bokna äpplen och lätt citrus. Frisk smak med mer honung, lite fat och äpplen i en relativt lätt stil. Medellång eftersmak. Gott och lättdrucket i helt annan stil än Grahams. 87 poäng.

tisdag 22 december 2009

Champagnejul!

En i bekantskapskretsen återkommande höjdpunkt är den årliga champagnejulen. Tyvärr har jag missat partyt de senaste åren på grund av tillfällig sinnesförvirring och felprioriteringar. Så icke i år! Upplägget framgår nästan av namnet. Bubbel av bästa sort i en strid ström och mängder av fantastisk plockmat att goffa i sig. Cremé Ninone i miniportioner någon? Jag och sambon anlände vår vana trogen något sent efter lite trubbel med bilen, som inte ville starta efter en natt i 15 minusgrader med kupébelysningen på. Vi spillde ingen tid utan dök rätt ner i ishinken. Tre olika buteljer fanns att välja på.

Först ut är Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée. Doften är fyllig med en hel del tropisk fruk, bröd och lite nötighet. Någon lite orenhet verkar ha smugit sig in. Var nötterna månne härskna? I munnen fyllig med en del sömta (6 gram närmare bestämt). Har inte riktigt den friskhet och fräschör jag söker i champagne, men lättdrucken och passar säkert utmärkt till dessert eller lite fylligare mat. Till ostronen väljer jag hellre något annat. 84 poäng.

Vi följer upp med en klassiker och tillika husets champagne, Pol Roger Brut Réserve som ger ett stramare och torrare intryck trots hela 11 gram socker. Här är det inte lika mycket tropik utan mera citrusfrukter och en lätt sälta. Lite klassik brödighet finns allt med här också. I munnen betydligt mer nyancerad med mineraltoner, citrus, lite lera (!) och fräscha syror. 87 pinnar blir det.

Sist men inte minst en årgångschampagne, Baron Fuenté Grand Millésime Brut 2002 närmare bestämt. Druvsammansättningen är 45% chardonnay, 40% pinot meunier och 15% pinot noir. I nosen ett friskt intryck med mineral, citrusfrukter, torr brödighet och lite nötter. Begynnande mognad, men fortfarande ung. I munnen liknande intryck. Torr och frisk, klassikt skaldjursbubbel och kvällens favorit. Nu på rea dessutom! 89 poäng.

Tack J, M & J för en fantastisk kväll! Alltid lika trevligt!