onsdag 21 juli 2010

Pinot x2


Nya världen mot gamla världen. På startlinjen två bleka rödviner. Vi snackar Pinot Noir. Deltagarna är signerade Meyer-Näkel från Tyskland och Erath från Oregon. Startskottet går, korkarna ryker, vinet landar i glasen. En första sniff! Ajajaj! Omedelbart måste en av de tävlande ledas av banan, svårt skadad. 2008 Meyer-Näkel Spätburgunder är rejält korkad. På andra sidan pölen har man tagit det säkra före det osäkra och valt skruvkork vilket resulterar i att man är kapabla att fullfölja.


2007 Erath Pinot Noir bjuder på ordentligt med frukt. Doften är generös. Hallon och röda vinbär blandas upp med lite körsbär och kanske till och med mörka björnbär. Toner av kalklera och nötter. I munnen mer av frukt och en viss jordighet. Gott, enkelt vin som skulle behöva lite mer komplexitet och djup för att verkligen skina. Något kort finish. 86 poäng.

söndag 18 juli 2010

Vitt på Lofoten

Ett besök av svärföräldrarna i Norge inkluderar naturligtvis ett besök på Lofoten, som förutom den fantastiska naturen stoltserar med fiske i världsklass. Jag och E har fiskat lite från klipporna utanför byn där jag jobbar och fått en del fisk, men bara småsej och en och annan torsk i portionsstorlek. Vi har bara haft ett spö, så nu tyckte vi det var dags att köpa ett till. Efter att ha resonerat "stort spö = stor fisk" slog vi till på riktiga havsfiskeprylar med kastvikt på upp till 80 gram. Mest för att testa den nya utrustningen klättrade vi ner till klipporna vid brofästet i Henningsvær. Efter knappa 5 minuter fick E upp en fin torsk på 2-3 kilo. Snacka om utdelning direkt! 


Tillbaka i köket. Det blir en improviserad middag med lite plockmat och stekt torsk Jag har förstås smugglat in lite vin i bagaget, och när torsken filéats och fått sig en tur i pannan smakar vi på vinerna. Först ut är 2009 Dönnhof Riesling Trocken. Dönnhof är en klassisk producent som gjort vin sedan 1750. Firman nämns ofta som den främsta producenten i Nahe, och Nahe anses i sin tur av många göra de bästa rieslingvinerna i tyskland. Följaktligen är Dönnhof en av tysklands absolut främsta producenter med ett mycket gott rykte. Numera drivs det anrika företaget av Helmut Dönnhoff. Han har expanderat på senare år och utökat vingårdsarealen till cirka 20 hektar. Listan på deras vingårdslotter är en kompilation av de bästa lägena kring Oberhausen där Helmut har sin bas och innefattar andelar i bland andra Niederhäuser Hermannshöhle och Oberhäuser Brücke.



Vinet är ljust i färgen med medelfyllig lätt honungsanstruken doft. Det finns toner av fläder och lätta röda frukter som smultron, jordgubb och hallon. En liten ton av grönt och petroleum ger druvkaraktär. Smaken är frisk med en härlig syra och nästan pärlande munkänsla. Äpplen, gröna såklart, och lite mer jordgubbar. Fina mineraler! Eftersmaken är lång, syrlig och absolut torr. Ett härligt, lättdrucket vin med sommarkänsla. 88 poäng.


Nästa vin är 2008 Cloudy Bay Sauvignon Blanc.  Cloudy Bay är  en av de mest haussade producenterna från down under på senare tid och har sin bas på sydöns norra del, i Marlborough. Här snackar vi decennier av historia i ställt för sekler, men firman har snabbt byggt upp ett världsrykte, mycket baserat på just sin utmärkta  Sauvignon Blanc. Detta har naturligtvis resulterat i en minst sagt brant prisutveckling och även om vinerna fortfarande är överkomliga får man nog säga att den tidigare fyndstämpeln inte är giltig längre.



Vinet är ljust gulgrönt med gråa stänk. Doften är mycket druvtypisk. Grönt i form av nässlor, selleri och fänkål. Citrus, syrlig frukt - kiwi, krusbär. Våta lövruskor och morgondagg. Nyklippt blöt gräsmatta och en del jordiga toner av nystartad kompost. Fin blommighet. I munnen mer av nässlorna. Friskt med bra syra, men ändå jordbundet med tyngd och en lite oljig munkänsla som dröjer kvar länge. Fin mineralitet mot slutet. Ett relativt komplext vin med stor karaktär som passar utmärkt till plockmat. 90 poäng.

onsdag 14 juli 2010

2000 Pol Roger Brut Vintage





Dracks sent en kväll för att fira två turer upp på Sandnestinden. Första gången tillsammans med E för att njuta av det vackra vädret och utsikten, andra gången i löpardressen för att hämta kameran jag glömde på toppen. 1000 höjdmeter gör en törstig, och vad passar bättre än bubbelvatten, i det här fallet gjort på 60% pinot noir och 40% chardonnay. Vinet är gyllengult i glaset. I näsan rostat bröd, mandlar, lite söt, solmogen frukt och mängder av röd citrus. Fortfarande ungt med en del gröna, örtiga inslag.  När jag smakar kanske något svag mousse men mycket trevlig krispigt ung karaktär av frukt, rostat bröd, äpplen och mer av den fantastiska röda citrusen. Lite vresiga, salivsprutande syror som nog mår bra av ett par år till i källarmörkret. På det hela tagen en fantastisk champagne som helt säkert blir ännu bättre med lagring. 92 poäng nu, men med potential för 2-3 pinnar till om några år. 

P.S. Det var inte bara toppturen som firades. Uppe på toppen passade jag på att fria till min underbara E. Vi hoppas på att dricka många fler goda champagner tillsammans framöver D.S.

tisdag 13 juli 2010

N.V. Taittinger Brut



Jag och E blev medbjudna på båttur till charmiga och dramatiska Rødøy. Efter en dag till sjöss, en lagom oländig promenad till badstranden, vilket resulterade i sandslott, glada, sandiga barn och dito hund blir det grillning på kvällen. Vi inleder med chilimarinerade räkor och pilgrimsmusslor som får fräsa snabbt på grillen. I glaset rubrikens skumpa. Gulgrön färg. Doften innehåller en hel del bröd och jästa toner, lite väl mycket för min smak. Jästen tar bort lite av fräschören. Lite citrus och gröna syrliga äpplen. I munnen fin mousse, medelhög syra och lätt mineralisk avslutning som dock aldrig riktigt skakar av sig de sista jästresterna. 85 poäng.


Bra matchampagne kan man väl åtminstone drista sig att säga, men det viktigaste saknas - fräschör! Tack till L och H för en trevlig tur med nya båten!

måndag 12 juli 2010

Chapoutier vs Jaboulet


Middagen står på bordet och korkarna är dragna. Samma producenter som sist, men omvänt ursprung.  Först ut av kvällens viner är Chapoutier La Sizeranne Hermitage 1996. Redan första sniffen ur flaskan var misstänkt, och dekantering har tyvärr inte hjälpt, vinet är korkat. Inte überkorkat till vinägerstadiet, men helt klart utan minsta tvivel korkat med tät doft av skokartong. Undertill kan man ana en del kvarvarande mörk frukt. Synd!


Det går bättre med kvällens andra vin, Paul Jaboulet Cornas 1999. Färgen är ljust rubinröd. Doften uppvisar mognad med lite läder, men mest hittar jag torra röda frukter med en del mörkare toner och endast lite kvardröjande värme. Kryddbuketten finns i alla fall med, tillsammans med lite torkad fransk lantkorv. Lite tunn kropp, rätt snälla, mjuka tanniner, frisk syra och bra mineralitet. Ett trevligt vin som dock inte lyfter riktigt. Frukten verkar på väg utför så drick upp närmaste åren. 87 poäng.


Jaboulet vann alltså även rond två, fast denna gång på walk-over. To be continued...


Vinerna dracks till lammstek med pudding på potatis och lök, trattkantarellsås smaksatt med rom, sparrispurée och rönnbärsgelé. Detta hade föregåtts av en variant på vit gazpacho och följdes av krabbelurer med mango och rödavinbärs coulis. Till detta dracks en ovanligt bra N.V. Pol Roger Brut (90) respektive Terreno Vino Santo 2001 (88). Bägge vinerna har provats tidigare här och här. Har Pol Roger ryckt upp sig eller var det dagsformen och det fina vädret som höjde upplevelsen?

Tack alla närvarande för en mycket trevlig kväll! Den kan jag leva länge på här uppe i nord-Norge. Ett speciellt tack till J och M som stod för transport av vinerna från Köpenhamn.

onsdag 7 juli 2010

Chateau Grand-Puy-Lacoste 1988


Middag hemma på västkusten med goda vänner. Grillad oxfilé, monterad till en burgare med blancherad och hastigt brynt kålrot, portobellohatt och lökcreme. Grillad färskpotatis och rödvinssås till. Dags att dra korken ur en bra Bourdeaux. Faktiskt så drog jag ur korken, som var i fint skick, flera timmar tidigare och lät vinet lufta i flaskan på lagom temperatur i källartrappan. I glaset har vinet en för åldern rätt mörk färg. Doften är också fortfarande ungdomlig med dov svartvinbärsfrukt, blyertspenna och kryddor. Med tiden utvecklas lite mer mognadstoner av torkade lagerblad, salvia, smör, tobak och läder. I munnen också förvånande ungt, piggt och friskt. Otroligt att vinet har en sådan fräschör efter 22 år! Visst är tanninerna lite nedslipade, men frukten och syran hänger med bra. Det finns en klart mineralisk karaktär mot slutet. Lite tunn kropp, speciellt i mellanregistret, men lång och trevligt cederträkryddig finish. Ganska typisk Pauillac av det lättare slaget. 92 poäng.

Det var kul att dricka en gammal bordeaux som åldrats väl. Den här flaskan var i perfekt skick och inte på något sätt på väg utför ännu. Synd att jag inte har fler. Det hade varit kul att se vad som hänt om fem-tio år.