Crozes-Hermitage - 2010 Domaine du Colombier mot 2009 Chapoutier Les Meyssoniers

Helstekt lammsadel med risotto och stekta kantareller. Risotton har blivit lite i tuggigaste laget tycker jag, men mina gäster är inte så kräsna. Två pavor på bordet. Gemensamt ursprung men olika producenter och år. Crozes-Hermitage är en stor appelation. De flesta viner som produceras här är rätt enkla, men det går att hitta bra kvalité, speciellt från norra delen. Colombier och Chapoutier hör till de mer välkända producenterna och åtnjuter båda ett gott rykte. Ingen av dem är begränsad till Crozes, utan gör viner från andra ursprung också. Chapoutier har väl snart ett vin från varje appellation i frankrike känns det som. I vilket fall som helst så producerar han en j-vla massa vin. Detta ska dock inte ha påverkat kvalitén sägs det, men jag är inte helt säker.

2009 Chapoutier Les Meyssoniers har mörk färg. Doften är lite dammig med anstrykning av gamla fat. Frukten är mörk, men knuten och svåråtkomlig. En del peppar och brödkryddor i doften, får plötsligt associationer till jul. Pepparkakor? Medelhög syra i munnen, fortsatt knutet med dov mörkfrukt och lite järn. Efter luftning tittar en del ljusare toner fram, men det är fortfarande väldigt blygt. Det är svårt att få ut något ur vinet på det här stadiet. Kanske blir det bättre med lagring, men den relativt låga syran får mig att tvivla. Poängmässigt blir det låga 80. Ska vi säga 82 poäng just nu?

2010 Domaine du Colombier är en annan historia. Färgen är visserligen lika mörk, men vi får ett mycket mer öppet vin med blandade mörka och ljusa frukter. Lätta toner av salvia och andra örter blandas med lite blod och järn. I munnen frisk syra och en elegant, nästan sval men samtidigt koncentrerad syrahfrukt. Järniga mineraler och ett långt, härligt piggt avslut med lätt sötfrukt och fin krydda. Riktigt gott! 89-90 poäng.

Två mycket olika viner. Man kan hitta likheter, konstigt vore det väl annars, men totalupplevelsen är väsenskild. Ok, det kan vara så att det helt enkelt är locket på för Meyssoniers för tillfället, och att några års lagring gör hela skillnaden, men jag tycker inte att det underliggande materialet lever upp till den klass Colombier levererar. Valet vid eventuella framtida inköp blir lätt.

PS. Oj då, jag har visst skrivit om årgång 2008 av samma vin från Colombier. Inte lika imponerad då. DS.