söndag 28 april 2013

2010 Chanson Santenay


Den största glädjen kommer ofta när förväntningarna överträffas. Som när man trodde det skulle bli en usel dag på berget, och så spricker molnen upp, flatljuset försvinner  och pudret är perfekt, eller som när monteringen av IKEA möblerna går smärtfritt, eller som när vinet du egentligen inte hade så höga tankar om och mest öppnade för att du behövde något att hälla i din boef bourgignon visar sig vara årets kap. 

Domaine/Maison Chanson har jag bara druckit enstaka flaskor av innan. Vinerna har varit bra, de har presterat på ungefär förväntad nivå, kanske med ett litet plus i kanten. Jag har faktiskt köpt på mig lite 2009 och 2010 som ligger och väntar i England tills jag får bättre plats här hemma. Så när jag såg några 2010 Santenay på Vinmonopolets nyhetshylla för, med norska mått mätt, en spottstyver, fick en flaska följa med hem. Jag måste ju se om det ens är värt att skeppa hem lådorna jag har liggande. Det står endast Chanson på etiketten, så jag gissar att vinet är gjort på köpta druvor.

2010 Chanson Santenay är ljust och transparent. Man kan bara med en blick med rätt stor säkerhet pricka druvan. Första sniffen runt 10 sekunder efter öppnandet är lite knuten och bjuder på sjöbottenlera och lätt ekkrydda, men med bara ett par snurr på glaset och någon minuts väntan händer det saker. En otroligt charmerande, lätt parfymerad frukt slår upp ur glaset. Det är mest ljusa toner av hallon, jordgubbar och vinbär, men det finns ett stänk av mörkare kraft med också som blir tydligare med mer luftning. Här finns också härlig pinotkrydda, lätt tobak(!) och en släng av vaniljanstruken ek. I munnen fås en närmast perfekt balans mellan ungfrukt, medelhög syra och småsträva men fint integrerade tanniner. Avslutet har rejäl längd. Tanninerna och syran blir lite tydligare men lirar fint med en lekfull mineralitet. Frukten blir om något mer seriös, de mörka dragen kommer fram mer. Lämnar en känsla i munnen som är både silkig och sträv på samma gång. Man blir glad!

Vad ska man säga? Blint hade jag gissat på premier cru från en betydligt ädlare ursprung, kanske Volnay. Det finns lite av den silkighet som ofta förknippas med appellationen.  Lätt årets största överprestation och överraskning. Om ändå alla vinupplevelser var så här! 92-93 poäng. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar