Högtidsdag i familjekretsen. Efter en dag med lunch på Hotel Post, besök på Bachelors Club och beskådande av Helene Schjefbecks verk på Göteborgs Konstmuseum styr vi kosan mot Fiskekrogen på Lilla Torg. Restaurangen har länge hört till de bättre i Göteborg. Kanske tillhör den inte det absoluta toppskiktet, men man är uppe och nosar på de högsta nivåerna. Jag har ett tidigare besök under västen men det är över tio år sedan, så mina erfarenheter från den gången är väl inte så mycket värda så här en bit in på tiotalet. Man är som namnet diskret antyder fokuserad på fisk och sjömat. För att gästerna inte, på grund av till exempel bristande svenskakunskaper, ska kunna missa detta så har man monterat en enorm, gyllene hummer över entrén.
S med partner har redan anlänt och vi slår oss ned vid bordet. Totalt är vi åtta personer. Strax får vi så menyer och vinlista. Det finns en klassisk avsmakningsmeny men de flesta i sällskapet går på en av de tre varianterna av skaldjursplatå. Någon väljer smörstekt marulk. Vi serveras bröd och en amusant i form av musselsoppa i en liten kopp innan huvudrätten kommer in på stora fat. Skaldjuren är bra, speciellt ostronen och hummern, men några av havskräftorna är väldigt mjöliga. Vi säger till och får nya. De som valt annat än skaldjur är också nöjda.
Vinlistan bjuder på en hel del godbitar. Fokus ligger på bubbel och vitt, av naturliga skäl, men man har ett ok sortiment av rött också. Prisnivån är ojämn, vissa flaskor känns helt klart överprisade, medan annat ligger på en acceptabel eller, i enstaka fall, billig nivå. Längst ner i en lång rad av champagner hittar jag 1997 Vilmart et Cie Grand Cellier Rubis och hajar omedelbart till. Har dom verkligen det vinet? 1997 var första årgången och till saken hör att endast 2000 flaskor producerades. Jag har förgäves tidigare försökt få tag på det utan att lyckas, efter att ha läst en del närmast lyriska omdömen. Priset är dessutom, om inte billigt så rätt skäligt, med ett påslag på runt 100% jämfört med den senaste årgången (2006). En sådan chans får inte försittas.
Vinkyparen kommer med flaskan, som visar sig vara den sista de har kvar. Den är som tur är i fint skick utan några defekter. Färgen är fantastisk! En djup laxrosa med starkt dragning mot orange. Vinet är på väg in i sin andra mognadsfas och doften bjuder, förutom mogna röda bär och aprikos, på mandelmassa, choklad, karamell och kaffe. Den utvecklas hela tiden och avslöjar nya nyanser på ett förföriskt vis, är både rik och intellektuell på samma gång, bjuder in till både njutning och analys. I munnen så en frisk, krämig mousse, kanske något mer tillbakadragen frukt men en bra syra och härlig komplexitet! Rik, kraftig stil med jordgubbar, grädde, kola och vit choklad. Det är bara så gott! Den klart bästa roséchampagne jag druckit och kanske den bästa champagnen över huvud taget. En riktig upplevelse. 96 poäng.
Vi dricker också en chablis, 2010 Billaud-Simon Chablis 1er cru Vaillons. Vinet serveras först alldeles för varmt, i stort sett rumstempererat. Jag skickar tillbaka det med instruktioner att kyla flaskan, men när den kommer tillbaka en stund senare är den fortfarande lite varm. Nåja, några grader kallare har den blivit och vi orkar inte vänta längre, så vinet hamnar i glasen. Här får vi en rik stil, vilket accentueras av den något höga serveringstemperaturen. Vinet känns nästan lite flabbigt. Doften bjuder på blommor, citrus, en del mineral, vanilj och lätt peppar. I munnen så en medelhög syra och tydliga ekinfluenser i form av vanilj, nötter och en smörig känsla. Fin frukt dock, mogen men med bra grepp. Tydliga mineraler och ett fint, medellångt, absolut torrt avslut. Hade varit kul att prova det under bättre förutsättningar. Ikväll blir det godkänt med 88 poäng.
Till sist något om servicen. Från att inledningsvis varit trevlig och effektiv blir den under kvällen alltmer sporadisk och ibland undrar vi nästan om de glömt bort oss. Vi får vänta länge på att beställa kaffe och dessert (det mesta är för sött, gå på Creme Brulée som är fin) och ännu längre på att betala. Till slut får jag resa mig och gå bort och säga till personalen, som verkar mer intresserad av att torka glas och städa än att se till sina gäster. Detta drar naturligtvis ner totalupplevelsen rejält och i kombination med de andra missarna, som alltför varmt vin och undermåliga kräftor, haltar det betänkligt. Det blir snålt med dricks och skärpning behövs om Fiskekrogen ska kunna nämnas i samma andetag som Sjömagasinet, Thörnströms kök och Kock & Vin i framtiden. Den stora behållningen för kvällen blir champagnen. För ett sådant vin kan jag stå ut med lite dålig service.
Tack alla som var med för sällskapet och speciellt H, som hade den goda smaken att fylla år så att vi fick anledning att samlas. Grattis än en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar