Boulard X.O. - Calvados Pays d'Auge

Jag har blivit mer och mer förtjust i Calvados. Jag gillar fruktigheten och den relativa friskheten jämfört med mycket annan sprit av den här typen, alltså bättre brun sådan, som whisky, rom och cognac. E är något mer tveksam, hon håller fast vid whisky, som tidigare varit den överlägset mest druckna spriten hos oss, men jag framhärdar och hoppas på gradvis tillvänjning. Sist jag flög internationellt från Gardemoen passade jag på att plocka upp en flaska Boulard X.O. Den finns också på Systembolaget, men till ett annat pris naturligtvis. Tax-free är ju överlägset när sprit ska fyllas på. Tyvärr kan inte det samma sägas när det gäller vin. Det absolut värsta exemplet jag varit med om i den vägen var på Zürich flygplats, där en av delikatessbutikerna försökte kränga en flaska Château Figeac för runt fyrdubbla marknadspriset. Personalen tittade bara frågande på mig när jag påpekade detta. Jag antar att målgruppen var ryska oligarker.

Boulard är en av de största producenterna av Calvados och har en produktportfölj som sträcker sig från Grand Solage, med en ålder på 2 - 5 år, till prestigebuteljeringarna Auguste och Extra. XO ligger i mellanskiktet och innehållet har en ålder på 8 till 15 år.

Vi får en rödgyllene, bärnstensfärgad sprit. Doften bjuder på nötter, pepparkakskryddor, vinteräpplen, karamell, vanlij och lätt citrus.  I munnen lite friskare intryck, äpplena är syrligare och tydligare. Här är mer av de lite kärvare, nötiga tonerna, men samtidigt en tydlig karamellsötma och en fin kryddighet. Hög viskositet, rätt mjuk munkänsla och inte alls spritig. Det medellånga avslutat bjuder på en riktig julkavalkad med äpplen, ingefära, kanel och nejlika. Mycket trevligt med inte så lite julgodiskänsla men ändå rätt friska äpplen. 91-92 poäng.

2007 Cuvée du Vatican Côte du Rhône Village

Tänk vad man kan hitta i källaren. Några bortglömda flaskor av en gammal bloggfavorit: 2007 Cuvée du Vatican Côte du Rhône Village. Det här vinet valsade väl runt på nästan samtliga svenska vinbloggar back in the days, alltså runt 2009, och var allmänt uppskattat. Hur har det klarat tidens tand?

Vi får ett vin med rätt tydlig mognad. Frukten har förlorad vad den hade av ungdomlig friskhet, men alla vet väl att jordgubbar är godast precis innan de ruttnar? Nå, här finns mer än övermogna jordgubbar, faktiskt upplevs det på doften som rätt mörkt och kraftigt, mer än jag minns det från tidigare. Jord, lite vått trä, multnande örtagård, lätt peppar och en liten lakritston. Trevligt. I munnen håller det inte ihop lika bra. Frukten blir tunn, speciellt i mittpartiet men munkänslan är följsam med avrundade syror och dito tanniner. Precis på slutet skiner en del alkohol igenom.

Åren väl inte gått alltför hårt åt den här lätt bedagade skönheten, speciellt doften är trevlig, men nog var det bättre i sin ungdom. Drick upp! 85-86 poäng. 

2008 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Åter en av systembolagets riktiga långkörare. Rätta mig om jag har fel, men så länge jag har haft ett vinintresse och följt med på utbudet, vilket är från runt 2005 eller så, har det här vinet funnits på hyllorna i snart sagt varje systembolagsbutik. Kanske inte den trognaste gästen här hemma men en och annan flaska har slunkit ned utan större besvär. Aktuell årgång är 2009, men nu har vi en 08'a på bordet. Alla runt bordet är dock från bästkusten. 

Vi får ett ungt vin. Frukten finns där, klassiska körsbärs med kärnor och allt, men är lite knuten. Dominerande är istället en fin blommighet - rosor och viol - och lite dova toner av jord, tobak och lätt ek. I munnen initialt friskt med årgångens friska, höga syra men sen kommer tanninerna och stramar upp strukturen. Frukten upplevs lite kraftigare och mörkare än i doften. Medellångt, uttorkande avslut.

Ett trevligt vin, men lite kantigt och oförlöst. Det skadar nog inte med ett par år i källaren för att runda av tanninerna. Ett par pizzor där kocken inte snålat med osten höjer upplevelsen och gör att flaskan ändå tar slut fort. 86-87 poäng.

2010 Louis Jadot Beaune 1er Cru Clos de Couchereaux

När det här vinet släpptes för ett par år sedan hamnade några flaskor i källaren, och har fått ligga kvar där ostörda, trots att nyfikenheten varit stor. När jag nu råkar se att det fortfarande går att få tag på halvflaskor från Systembolaget så kan jag inte hålla mig. Några knapptryckningar, någon veckas väntetid och en tur till lokala spritbutiken senare så är det dags. 

Vi får ett transparent vin med för ursprunget mörk färg. Lite blygt i doften men uppvisar ändå en trevlig fruktmix dominerad av mörkare toner av mogna körsbär. Vi hittar också mynta, jord och kryddig ek. Riktigt trevlig, om än inte så intensiv. Bra munkänsla med rätt mycket struktur. Strama tanniner, medelhög syra, lera, järn och jord. Frukten står tillbaka i mittenpartiet men kommer igen mot slutet, nu i lite ljusare dräkt än tidigare. Avslutet är en saftig blandning av mosade körsbär, smultron, mynta och mineraler. Härligt!

Ett bra vin med fin balans och stor potential. För full utdelning behöver tanninerna tid att smälta. Det var kul med ett smakprov men vi låter helflaskorna vila till 2020+. 91 poäng.

Rieslingduo - 2012 Dr. Bürklin-Wolf Wachenheimer och 2010 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Felseneck Trocken

Bürklin-Wolf's Wachenheimer anno 2012 har hyllats av flera svenska vinbloggare och sålde snabbt slut på systembolaget, men går möjligen att beställa igen. Det är i alla fall listat i beställningssortimentet. Vi var snabba på avtryckaren i första vågen och fick tag på en låda. Vinet har druckits några gånger här hemma utan att göra bort sig. Men hur står det sig i en jämförelse? Vi plockar fram en flaska av 2010 Schäfer-Fröhlich Felseneck Trocken och lägger upp till en helkväll med skaldjur.

2012 Dr. Bürklin-Wolf Wachenheimer Riesling Trocken bjuder på en härlig bouquet med generös ungfrukt. Mest päron, äpplen och citrus, men en del tyngre inslag också, med persika, kanske lite omogen ananas och en liten hint av något lakritsliknande. Anis? I munnen friskt och nästan pärlande. Bra drag i syrorna och fin balans med den härliga, ibland nästan söta, 2012 frukten som för mig börjar bli årgångens signum. Intensiv mineralkänsla med kalk, fjällbäck och kiselsten. Medellångt avslut, imponerande friskt och rent.

2010 Schäfer-Fröhlich Bockenauer Felseneck Trocken har inte riktigt den ungdomliga friskhet och energi som föregående vin stoltserar med, men vi får faktiskt begynnande mognadstoner. Mindre päronsplitt, mer mognad i äpplena, torkade aprikoser, lite blommor och lätt rök också. Doften är riktigt fin, lite sötare och bredare än Wachenheimer. I munnen känns det i alla fall att det fortfarande är en ungdom vi har att göra med. Rakknivsvass syra, bitande citron och härligt mineralisk känsla. Frukten är en mix av citron, en liten hint apelsin, äpplen och bara en aning av stenfrukt i bakgrunden. Avslutet är åter citrus, med en hint av söt blommighet och naturligtvis mer mineral. Bra längd.

Här är det hugget som stucket. Jag har kanske en svag preferens för Felseneck. Jag gillar det lite bredare registret och den lilla hinten av mognad, men E föredrar Wachenheimers friskhet och vackra ungfrukt. Bägge vinerna klockar in på 90-91 poäng, eller däromkring i alla fall. 

Vad är det med Riesling nuförtiden? Dåliga viner verkar i stort sett inte förekomma. Inte från Tyskland i alla fall, och de Österrikare vi fått i oss har också imponerat. (Alsace har vi inte druckit på flera år, kanske dags att ända på det. Har några Cuvée Frédéric Emile någonstans långt ner i källaren som bör vara mogna.) Dessutom verkar det som om vinerna bara blir bättre och bättre. 2010 var ett fantastiskt år, men jag börjar luta åt att 2012 är ännu bättre. Hög syra, låt vara inte riktigt lika hög som 2010, kombinerat med en helt underbar frukt och härligt ren känsla. Det är bara att tacka och ta emot.